Av Ursula Nyman, Crinitus Caudis uppfödning samt Anna Rimark Cloud Forest’s uppfödning
Charcoalbengaler har funnits sedan bengalavelns begynnelse. Som många känner till gjorde Dr. Centerwall försök att korsa Asiatisk leopardkatt med tamkatter med avsikt att studera Felin Leukemi och på 1980-talet adopterade Jean Mill några av Centerwalls hybrider. Det var ju detta som blev en början på rasen bengal. En av dessa hybrider, vid namn Rorschach, beskrev Jean Mill för att vara ”greyish charcoal”. Roschach finns med långt tillbaka i många av stamtavlorna på dagens bengaler.
Charcoalbengaler dök sedan upp lite här och var i de tidiga generationernas bengaler. På den tiden kände man inte till genetiken bakom bengalens färg, så man trodde att de helt enkelt var vanliga svarta bengaler som blivit ovanligt kalla i färgen. Att de var kalla i färgen, fick till följd att de ofta gömdes undan eller såldes till sällskap, eftersom den varmare guldbruna färgen ansågs vara mer önskvärd. När man nu på senare tid har insett att charcoalmönstret är kopplat till en specifik mönstergen från asiatisk leopardkatt är det lättförklarligt att charcoal förekom ofta i de tidiga generationerna eftersom dessa var genetiskt nära sina vilda förfäder.
Karaktäristik
Charcoal kallas oftast felaktigt för en färg eftersom anlagen ändrar bengalens färg så att den blir mörkare och kallare. Tekniskt sett är dock charcoal snarare ett mönster eftersom det beror på de så kallade agoutianlagen, vilka styr kattens mönstring. Eftersom det är agoutianlagen som styr huruvida en katt är charcoal eller ej, har den alltid en annan färg också. Charcoal kan således kombineras med alla bengalens färger och dessutom med både spotted och marble. En charcoal bengal är oftast mörkare än en annan bengal med samma grundfärg. De har också oftast mindre rufism vilket ger en kallare färgton än de annars skulle haft. Hur mycket av den extra svarta charcoalteckningen en charcoalbengal får varierar mycket från individ till individ.
En del charcoalbengaler kan vara nästan lika svarta som melanistiska bengaler, men med skillnaden att en charcoal bengal alltid har tabbyteckning i ansikten och ljusa ringar runt ögonen, vilket en melanistisk bengal inte har. Andra charcoalbengaler är inte alls mörkare än vanliga bengaler av samma grundfärg men de har så gott som alltid den speciella teckningen. Charcoalbengaler har tydliga så kallade ”Zorro-markeringar” i form av en mask och en cape. Charcoalmasken är en svart version av den asiatiska leopardkattens mask. Masken består av ett mörkare stråk som sträcker sig från ovanför ögonen, längs hela nosryggen ner till nosen och som ansluter till de svarta eyelinerringarna runt ögonen hela vägen till nosbryggan. Masken har ungefär samma form som ett peace-märke om man tar bort ringen runt. Charcoalbengaler har också alltid mycket tydliga, vita eller nästa vita googles. En charcoalcape utgår från rygglinjen och sträcker sig ner symmetriskt på båda sidor hela vägen från nacke till svanstipp. Bredden på capen varierar mycket mellan olika individer men ofta sträcker den sig ner över mönstret så att man kan se spökmarkeringar lysa igenom.
I en del fall täcker capen så gott som hela katten, vilket kan göra att den ser ut nästan som en melanistisk bengal med spökmarkeringar på samma sätt men undersidan skall ändå alltid vara tydligt ljusare och spottad. Alla charcoal bengaler har inte både mask och cape men oftast beror avsaknad av någotdera på att de inte ännu utvecklat den. Som färdigutvecklade har alla charcoalbengaler åtminstone charcoalmask, precis som att asiatiska leopardkatt alltid har sin ALC-mask. Det är vanligt att man blandar ihop charcoalbengaler med melanistiska bengaler. Framförallt för att en del charcoalbengaler är väldigt mörka och nästan melanistiska i sitt utseende med helsvart kropp och spökmarkeringar, precis som på en melanistisk bengal. De två stora skillnaderna är att en charcoalbengal alltid har tydliga tabbymarkeringar i ansiktet med vita googles samt en ljus, spottad mage. Det är också vanligt att icke-charcoalbengaler föds med en så kallad ”falsk cape”. En falsk cape ser ut precis som en charcoalcape på den nyfödda kattungen men bleknar sedan så småningom när kattungen växer. Det är ännu inte känt vad dessa falska capar beror på men många kattungar som föds med cape bär recessivt på non-agoutianlaget, a. Kattungar med falska capar har inte charcoalmask. Charcoalbengaler tycks utvecklas olika beroende på vilka linjer de kommer från. En del föds med både cape och mask medan andra kan födas utan det ena eller båda och utveckla dem först senare. Speciellt snövarianterna och i synnerhet lynx föds helt vita, precis som andra lynxkattungar och utvecklar först mask för att mycket senare utveckla capen. Många charcoalbengaler går också igenom en lång fuzzy fas då det ser ut som att pälsen har en extra tickning över sig men kontrasterna brukar klarna när katten blir äldre. Det händer också att charcoalbengaler föds med gråaktigt mönster som sedan mörknar till svart när kattungen växer.
Genetik
Charcoalbengalernas karaktäristiska utseende styrs av de så kallade agoutianlagen. Agoutianlagen kontrollerar hur hårstråna i pälsen kan ”tickas”, dvs. få olikfärgade, band och därmed ha förmågan att bilda mönster. Tamkattens agoutianlag finns i två varianter, agouti (A) och non-agouti (a). De allra flesta av våra bengaler är homozygota för agouti, dvs. de har genotypen (A/A) och är mönstrade. Bland dem finns också ett antal som är recessiva bärare av non-agouti dvs. de är (A/a) men eftersom agouti är det dominanta anlaget är även dessa mönstrade och man kan inte se att de är bärare av non-agouti utan att göra ett gentest. Vilket mönster katten får, exempelvis spottad eller marble, styrs av ytterligare en uppsättning gener skilda från dessa och dem berör vi inte här. Alla katter som ärver två kopior av det recessiva, non-agoutianlaget (a/a), sägs vara melanistiska eller solida. Hårstråna på en sådan katt är inte tickade utan har samma färg hela vägen och överallt på katten så att katten blir enfärgad. I vissa fall kan så kallade spökmarkeringar av mönster lysa igenom men de har då snarare upphov i hårstrånas struktur än i olikfärgade band.
Man insåg tidigt att charcoalbengalerna hade en koppling till melanism. De dök ofta upp i samma kullar som melanistiska bengaler men det var definitivt inte melanistiska själva eftersom de hade tydliga tabbymarkeringar i ansiktet. De behövdes alltså ytterligare en komponent. Eftersom charcoalbengaler också dök upp i betydligt högre utsträckning bland tidiga generationers bengaler gjorde man antagandet att den andra komponenten måste komma från den asiatiska leopardkatten. Man har sedan kunnat visa att detta stämmer genom att bevisa att det vilda agoutianlaget från den asiatiska leopardkatten (Apb) tillsammans med non-agoutianlaget ger upphov till det karaktäristiska charcoalutseendet. Alla katter som är charcoal är alltså bärare av en kopia av det vilda agoutianlaget och en kopia av non-agoutianlaget (dvs genotypen APb/a ger charcoalbengal). De som har dubbla anlag APb räknas också som charcoal och brukar kallas ”dubbel-charcoal”. På något sätt interagerar tamkattens non-agoutianlag med leopardkattens agoutianlag på ett sätt som ger charcoalbengalens dess karaktäristiska färg och mönstring. Eftersom charcoalbengaler ser ut att vara delvis melanistiska är en populär teori att anlagen Apb och a skulle vara co-dominanta. Då skulle Apb ge en mask liknande masken på den asiatiska leopardkatten och a stå för den mörkare färgen som också förmörkar masken till en svart charcoalmask.
Charcoalmönstret dök tidigare oftast upp bland tidiga generationers bengaler. Sannolikheten för att det vilda agoutianlaget skall finnas med är ju naturligtvis större ju närmre det vilda
ursprunget katten är. Men eftersom det på senare år blivit enkelt att gentesta sina katter för Apb- och non-agoutianlagen har det blivit möjligt att avla selektivt på dessa anlag. Dagens charcoalbengaler är därför inte vildare än andra bengaler.
Källor
Sinclair, T. Charcoal Bengal Cats
www.charcoalbengalcats.info (Hämtad 2019-01-07) Gershony LC, Penedo MCT, Davis BW, Murphy WJ, Helps CR, Lyons LA.
Who’s behind the mask and cape? The Asian leopard cat´s Augoti (ASIP) allele likely affects coat colour phenotype in the Bengal cat breed. Anim Genet. 2014 Dec; 45(6): 893 – 897.